Ef 4:1–6 och Luk 12:54–59
Gud, du som råder över himmel och jord, hjälp oss att alltid göra din vilja och av hjärtat tjäna ditt heliga namn.
”När ni ser moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och det blir det också. Och när ni märker att vinden är sydlig, säger ni att det blir hett, och det blir det.” I de bibliska texterna finns många skikt, men det handlar först om det vi erfar med våra yttre sinnen: som att skåda ett moln på himlen eller känna hur vinden berör vår kropp. Det vi med våra sinnen erfar i skapelsen är Guds fotspår. Och därför kan vi genom våra fem sinnen ledas till andliga realiteter, så att vi kan se och känna och ta emot Guds nåd, i skapelsen. För, vi har genom den helige Ande fått ett andligt sinnesorgan som samarbetar med våra yttre sinnen, så att vi kan se, lyssna, smaka, dofta och känna andliga ting. Därför ska vi vara lika angelägna om det som hör till det andliga, som det som hör till skapelsen.
Jesus kallar alla troende hycklare, som anstränger sig för att ta reda på när det ska regna men är inte angelägen om tiden för Guds nåd. Som S:t Bonaventura säger: ”De överger sitt himmelska fadershem för att stanna på vägen som leder dit, de överger Herrens ansikte för att stanna vid hans fotspår.”
Ett moln på himlen och en sydlig vind är inte begränsad endast till något yttre, utan pekar vidare och hör samman med allt annat, även de andliga djupen. Så har kyrkan förstått de bibliska texterna på ett mångfaldigt sätt och sett ett mångfald av skikt i varje text.
Det moln som stiger upp i väster menar S:t Augustinus pekar på Kristi kropp som stiger upp ur döden. Den sydliga vinden syftar på hur den helige Ande sänds till människan efter Kristi uppståndelse, enligt S:t Bonaventura. Vi kan också upptäcka en moralisk betydelse i denna text: molnet är sorgen som föds ur insikten att vi är ändliga och att vi en gång ska dö, sedan kommer regnet, det är våra tårar. Hettan är sedan våra hjärtan som blir antända av kärleken.
Jesu ord i dag vill alltså dra oss närmare Gud, så att vi erfar Gud i allt, och hur allt redan är i Gud. Vi kan med S:ta Angela av Foligno utbrista ”hela världen är full av Gud.” Därför ber vi att våra yttre och inre sinnen ska öppnas i dag, så att vi hela denna dag kan se, höra, smaka, dofta och känna Gud i allt och i alla.