Höga V 2:8–14 och Luk 1:39–45

Lyssna, Herre, i nåd till ditt folks böner, och låt oss, som nu gläds över Kristi ankomst i vår ringa mänskliga gestalt, en gång när han kommer i sitt majestät få det eviga livets lön.

Detta är en dag att öva förundran och att välkomna Herren Jesus på nytt i sitt liv. I första läsningen hör vi de kärleksfulla orden om han som kommer springande över bergen och i de så kallade O-antifonerna ber vi mer och mer intensivt: KOM Herre, kom du Soluppgång. I förundran över Guds ankomst ropar vi ”Veni”: ”Kom för att lära oss”, ”kom för att förlossa oss”, ”kom för att befria oss”, ”kom för att frälsa oss”. Vi förenar oss med hela Kyrkans rop och välkomnar honom som vår allra dyrbaraste vän: ”kom in i mitt liv, kom in i kyrkan, kom till oss i denna världens mörker”.

Dagens O-antifon riktar oss mot öster: ”O Oriens”, ”O Soluppgång". Kristi födelse liknas vid solens uppgång borta vid horisonten. De vise männen kom från Orienten, från Österlandet. Men det är inte bara en händelse med en särskild riktning utan en person, Guds Son, Jesus Kristus, som vi vänder oss till i innerlig bön: ”kom för att lysa över dem som sitter i mörkret och i dödens skugga”.

Det kan se ut som att solen går upp nerifrån, från horisonten, men det är en soluppgång ovanifrån, från höjden. Det barn som föds av Maria föds inte bara "från jorden", som vi andra. Det är unikt bland alla människobarn, ty det är avlat av den helige Ande och fött av en jungfru. Med bävan bekänner vi att Guds Son stigit ned "från höjden”, tagit upp allt mänskligt i sig själv, i sin gudomliga natur och älskat det, som sitt eget kött och blod, Gud med oss.

Men det är också till en soluppgång nedifrån, då Jesus frambär sitt liv som sann människa, som ett fullkomligt offer, inför sin himmelske Fader, genom inkarnationen ända fram till korset.

I antifonen som infaller på årets mörkaste dag, är det naturen som inspirerar, med solen som en symbol för Kristus, som Jesaja profeterar om: ”Folken skall vandra mot ditt ljus, kungar mot glansen av din soluppgång” … ”Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen och månen inte lysa dig med sitt sken. Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet. Din sol skall aldrig gå ner och din måne aldrig avta, ty Herren är ditt eviga ljus, din sorgetid är förbi” (Jes 60:3, 19–20). ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram” (Jes 9:2). Malaki profeterar: ”för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge läkedom. Då skall ni slippa ut, som kesande kalvar ur kätten” (Mal 4:2). Johannes Döparens far, Sakarias, stämmer in i profeternas kör: ”Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga” (Luk 1:78-79).

O Soluppgång, du avglans av Guds härlighet du rättfärdighetens Sol: kom för att lysa över dem som sitter i mörkret och i dödens skugga.