Jesaja 7:10–14 och Luk 1:26–38
Gud, ditt outsägliga Ord blev människa i den alltid rena Jungfrun när hon vid ängelns budskap fylldes av Andens ljus och gjordes till ett tempel åt Kristi gudom. Vi ber dig om nåden att som hon i vår ringhet hålla fast vid din vilja i allt.
”Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel.” Under tiden före jul gör kyrkan i sin liturgi gemensam sak med Gamla förbundets väntan på denne Messias, som jungfrun ska föda. Och vi ber därför ”Herre, föröka vår tro, vårt hopp och vår kärlek” (Adauge nobis fidem, spem, caritatem!).
Ett av de skönaste uttrycken för denna väntan är de så kallade O-antifonerna, som vi ber under de sju sista dagarna före jul. Alla antifoner är uppbyggda på samma sätt. De börjar med ett högtidligt och förundrat tilltal, ”O”, som utvecklas i en kort mening och slutar i en bön om hans ankomst. I dag, den 20:e december, vänder vi vår bön, tillbedjan och längtan till O Clavis David, Davids nyckel. Davids nyckel hittar vi i Uppenbarelseboken där Jesus talar om sig själv som Davids nyckel:
”Så säger den Helige, den Sannfärdige, han som har ’Davids nyckel’, han som ’upplåter, och ingen kan tillsluta’, han som ’tillsluter, och ingen upplåter” (Upp 3:7).
Dagens O-antifon anknyter också till Jesaja 22:22:
”I hans vård skall jag lämna nyckeln till Davids kungahus. Där han öppnar skall ingen stänga, där han stänger skall ingen öppna”.
Också avslutningen av Sakarias lovsång finns med:
”Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg” (Luk 1:78–79).
Så låt oss i dag be att Jesus som har Davids nyckel ska öppna och stänga de dörrar i våra liv, i Bergets liv, i kyrkans liv, i världen och hela tillvaron som behöver öppnas eller stängas.
O Davids nyckel, du spiran i Israels hus,
du öppnar, och ingen kan tillsluta,
du tillsluter, och ingen kan öppna,
Kom och led ut de fångna ur fängelset,
dem som sitter i mörker och i dödens skugga.