Gal 2:1–2, 7–14 och Luk 11:1–4
Allsmäktige, evige Gud, din kärlek övergår allt vad vi kan kräva eller önska. Omslut oss med din barmhärtighet: förlåt oss allt som tynger samvetet, och ge oss också det vi inte vågar be om.
”En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be”. Man kan be på olika sätt, även när man vandrar, vilket säkerligen Jesus och hans lärjungar gjorde på sina långa vandringar. Men här stannar Jesus på en specifik plats för att be. Vi kan be alltid och överallt men det finns också särskilda böneplatser, där människor har rest altaren till Gud, som här på Berget.
Utan bönen är allt vi gör förgäves, vi behöver hela tiden återvända till grunden, till ”Fader vår som är i himmelen”. Jesus Kristus ger oss del av detta andliga barnaskap. Hela Jesu verk här på jorden gick ut på att visa oss, att vi har en oändligt barmhärtig Fader som älskar oss och som mer och mer vill göra oss till barn. Genom dopet blir vi söner i Sonen, och får dela Sonens speciella relation till Fadern. Vi får delta i hans bön och säga Fader vår. Vi har fått del av en ofattbar närhet till Gud i hela hans treeniga mysterium. Det är detta som är vårt sanna och verkliga liv, vårt andliga liv, vårt liv i Anden som driver oss inåt till Fadern genom Sonen. Vi får alltså lära känna Gud inifrån.
Jesus lär oss att be om Guds vilja i hela vårt liv, som S:t Franciskus utvecklar: ”ske Din vilja såsom i himmelen så och på jorden. Så att vi älskar Dig av hela hjärtat, ständigt tänker på Dig; av hela vår själ alltid längtar efter Dig; av hela vårt sinne inriktar all vår strävan på Dig, söker Din ära i allt; och av alla våra krafter uppbjuder all vår styrka och alla själens och kroppens sinnen till att lyda Din kärlek och inte till något annat; och så att vi älskar våra medmänniskor liksom oss själva och efter förmåga drar alla till Din kärlek; gläds åt andras välgång lika mycket som åt vår egen; känner medlidande med dem i motgången och "inte är någon till anstöt".
S:t Franciskus ber vidare: ”Vårt dagliga bröd - Din älskade Son, vår Herre Jesus Kristus - giv oss idag, för att vi ska minnas, förstå och vörda den kärlek som Han visade oss och allt som Han för oss har talat, gjort och utstått”.
Och när det gäller förlåtelsen: ”hjälp oss Herre att fullständigt förlåta det som vi icke helt förlåter, så att vi för Din skull verkligen älskar våra ovänner och hängivet ber för dem inför Dig, inte lönar någon med ont för ont och strävar efter att med Din hjälp vara alla människor till nytta”.
Så fortsätter Jesus att vandra med sina lärjungar genom historien, och hjälper dem att bygga platser för bön och stillhet. Framför allt behöver vi ge utrymme för Gud, skapa tid och rum för bön i våra egna liv och vara bedjande människor.