4 Mos 24:2–7, 15-17a, Matt 21:23–27

Lyssna, Herre, i kärlek till vår bön, och sänd din Son att med sin nåd upplysa våra mörka hjärtan.

Nu under Advent flyttar vi oss tillbaka till tiden före Jesu födelse, i Guds folks, mänsklighetens väntan och längtan efter Messias. Johannes Döparen personifierar denna längtan i sin egen person. Han sammanfattar hela världens längtan efter en Frälsare, det som formuleras i gamla testametets skrifter som gudomligt inspirerade profetior. I den första läsningen får vi lyssna till en av dessa profetior, det är siaren Bileams fjärde av sju orakel eller siarsånger.

Det står att Bileam, Beors son, var från Petor, som ligger i amaveernas land vid Eufrat (4 Mos 22). Bileams hemland skulle i så fall ligga i norra delen av det nutida Syrien, medan andra versioner av berättelsen knyter Bileam till Israels närmaste omgivning, där han uppehåller sig i Midjan (4 Mos 31:8).

Genom dagens första läsning får vi i dag identifiera oss med denne Bileam, ”mannen med det slutna ögat.” Vi sluter våra ögon och alla våra sinnen i mötet med det stora mysterium som våra sinnen inte kan fatta. Liksom Bileam öppnar vi oss i detta sinnenas mörker, icke-vetandets moln, för att lyssna till Guds tal, för att skåda ”syner från den Allsmäktige”. Vi sjunker i ödmjuk tillbedjan ner inför den allra Heligaste och får våra ögon öppnade, så att vi kan se tillvarons skönhet och mål. Sedan profeterar Bileam: ”Jag ser honom, men inte denna tid, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel”. Redan här i fjärde Mosebok kan vi se Betlehems stjärna framför oss. Han som var kallad av den moabitiske kungen att förbanna Israel välsignade nu istället Israel. Han proklamerade Israels seger över sina fiender och pekade på en kommande Messias. Vi ser här hur det pekar på skönheten som strålar fram i evangeliernas berättelser om Jesus: ”Hur sköna är inte dina tält, du Jakob, dina boningar, du Israel! De liknar dalar som utbreder sig vida, de är som lustgårdar invid en ström, som aloeträd, planterade av Herren, som cedrar invid vatten. Vatten flödar ur hans ämbar, hans sådd blir rikligen vattnad. Större än Agag skall hans kung vara, ja, upphöjd blir hans kungamakt”.

Stjärnan som Bileam skådar framträder på avstånd, den erfars men är samtidigt inte helt begriplig. Den framträder ur Jakob, som en spira ur Israel, det är den person, den kung, den Messias, som stjärnan över Betlehem uppenbarade för de vise männen.

Vi ber att våra inre ögon i dag ska öppnas för detta ljus som skingrar vårt hjärtas mörker.