Sef 3:14–17, Ps Jes 12:2–6, Fil 4:4–7, Luk 3:10–18

Allsmäktige Gud, vi väntar i tro på Kristi födelses fest. Håll vår bön och vår längtan brinnande, så att vi tar emot den glädje du bereder oss och ser hur Kristus tar gestalt i våra hjärtan.

Den tredje söndagen i advent kallas 'gläd er’ (Gaudete). Det är också Livets söndag dag då vi i glädje tackar Gud för livets gåva och ber om hans hjälp och ljus, för att fler skall inse livets okränkbara värdighet och skyddsvärde i alla omständigheter. Alltifrån skapelsens början har människans liv fått detta oskattbara värde. Hon är skapad till Guds avbild. Varje människa är ett unikt mästerverk som pekar tillbaka på Gud. Hon är ett tecken som låter oss ana något av hans mysterium. Han älskar henne och blir själv människa för att frälsa henne och ge henne del av sitt eget gudomliga liv.

Vi ber om hjälp att alltid och överallt vara livets beskyddare!

När vi firar Livets söndag får vi glädja oss över livets gåva och tacka Gud för att han har velat dela vårt liv genom att bli människa. Så har han helgat varje människas liv och ingjutit en längtan i oss efter att få leva hela vårt liv i gemenskap med honom. Denna personliga livsgemenskap med Jesus Kristus ger livet dess fulla djup och glädje. Vad som än händer i vårt eget och i hela världens liv får vi bli kvar i denna glädje, som är en djup övertygelse om Guds ständiga kärlek och nåd som aldrig fattas oss. Denna gåva får oss att fråga: ”Vad skall vi då göra?”. Denna fråga upprepas tre gånger i dagens evangelium, och det är en viktig fråga eftersom det alltid finns något vi kan göra, om vi lyssnar till Andens ingivelser. Varje dag kan vi göra livet lite lättare för någon som kämpar med psykisk ohälsa, stödja unga föräldrar så att de inte gör abort, ställa upp med husrum och hjälp åt behövande, hjälpa någon som ensam väntar på döden. När det verkligen går upp för oss vad Gud har gjort för oss, blir det helt naturligt för oss att ge honom vårt gensvar. Genom vår bön och våra handlingar vill vi med stor glädje besvara Guds kärlek, han som ger oss livets gåva och vill dela sitt eviga liv med oss. Vi ber särskilt om fredens gåva för alla dem som lever i krigets skugga. Som lärjungar till Fredskonungen är vi kallade att verka för fred och försoning, för allas bästa, ja, för allas frälsning.

Men vi får inte glömma bort att vi själva behöver ta emot glädjen och nåden, och inte bara ge ut. Vi kan endast ge vidare det vi själva tagit emot. Johannes Döparen kallades redan i moderlivet, långt före varje egen ansträngning, och så är det också för oss: allt handlar om Guds nåd, som föregår allt vad vi kan göra och åstadkomma, och som utgör vårt livs slutmål. Låt oss därför göra oss hemmastadda i den nåd och glädje som går före oss, omsluter oss på alla sidor och riktar oss fram mot den eviga glädjen.