Hes 36:23–28, Matt 22:1–14
Barmhärtige Gud, du gjorde den saliga Jungfrun till vår himmelska moder och drottning. Låt oss känna stödet av hennes förbön och vinna dina barns härlighet i himlens rike.
Vi firar jungfru Maria Drottningen och ber om hennes förbön för Berget, oss själva, Kyrkan och hela världen.
Jungfru Maria har upphöjts högre än någon annan skapad varelse och nu regerar med Kristus, närmast honom på hans högra sida, som himlens drottning. I jungfru Maria ser vi att Gud inte kan låta bli att föregripa den slutgiltiga verkligheten, Gud kan inte vänta, på något sätt är allting redan färdigt från början i det Gud gör. Därför behöver vi inte kämpa oss fram till något som ännu inte finns utan snarare vila i det som redan är och som föregrips av jungfru Maria. Redan före världens skapelse är platsen på Faderns högra sida beredd också för oss. Detta får en djupare mening i de perioder då vi tyngs av svårigheter och lidanden. Genom allt vad livet medför, sjukdomar, besvär och olika lidanden kallas vi att bli drottningar, ”i himlen krönt tillsammans med jungfrun Maria” (S:t Franciskus av Assisi).
Det yttre och det inre är en helhet vars helhet är liksom en dräkt som vävs av den kärlek som kommer till uttryck i våra liv, vilket i likhet med fibrerna ger tyget dess styrka.
Om du känner dig kall och utan kärlek skall du inte fastna i detta. Det du inte har kan du be om. En bön om tro, hopp och kärlek blir alltid bönhörd. Du gläder Gud genom att be honom om det han allra helst vill ge, nämligen ta bort stenhjärtat och ge oss ett nytt hjärta, som vi ser hos Jungfru Maria.
Hon går före oss, i den helige Andes skola, ständigt lyssnande till och mottagande av den helige Ande. I denna Andens skola får hela livet en bröllopskaraktär. Gud trolovar sig med människan genom både inkarnationen och korset, han visar oss sin kärlek och öppnar sig själv för att ta emot oss. Hela det kristna livet är präglat av Kristi och kyrkans bröllopskärlek. Dopet är bröllopsbadet som föregår bröllopsmåltiden, den heliga Eukaristin, kärlekens sakrament. Hela kyrkan och varje troende är en ”brud”, trolovad med Kristus. För henne utgav han sig själv ”för att helga henne”, med henne förenade han sig i ett evigt förbund, och henne sörjer han ständigt för som sin egen kropp. Till sist väntar det himmelska bröllopet, lammets bröllops måltid, vårt och hela skapelsens slutmål. I detta kosmiska sammanhang är hela det mänskliga livet infogat, i ett ständigt pågående bröllopslikt samspel mellan himmel och jord, ande och materia, Gud och människa. Detta kan vi redan se förverkligat i jungfru Maria, Drottningen.