Fil 2:6–11 och Luk 2:21–24

Gud, du har grundat människosläktets frälsning på Ordets människoblivande. Visa oss den barmhärtighet vi längtar efter, och låt alla människor inse att det inte finns något annat namn under himlen som kan rädda oss än det dyrbara Namnet Jesus.

I dag firar kyrkan Jesu heliga namn, det namn som den helige Josef fick höra i drömmen: ”du skall ge honom Namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder” (Matt 1:18–25). Ofta beskrivs Jesus som en återvändsgränd, ett slutmål, då han i själva verket är vägen till Fadern, han är vägen till oss själva, till alla människor, till skapelsen, till himlen. Fadern har själv bestämt vad hans Son skulle heta som människa och namnet säger vem han vill vara för oss: den som frälser. Därför ber vi i Jesu namn eftersom Fadern har lovat att ge oss allt det vi ber om i Jesu namn, men vi gör det i tystnad som S:t Francisco de Osuna skriver: ”Herren är all kunskaps Gud, och han vill att vi ska be tyst, inspirerade och i sanning snarare än med ord. Ju tystare du ber, desto tydligare hör han dig och desto mer sannolikt är det att han uppfyller dina önskemål”. Vi öppnar oss denna morgon som Josef för att emot Jesu namn, så att det i tystnad får uttalas inom oss, och födas fram i vårt inre.

Det Heliga Namnet Jesus är den kortaste och ändå den kraftfullaste bönen som finns. Det är Namnet över alla namn eftersom Jesu Kristi namn står för hans person, vem han är. Genom namnet är vi förbundna med Kristus själv. Den som i sitt hjärta lär känna Namnets hemlighet blir Guds vän. Namnet Jesus är kodordet som öppnar vägen till frälsningen och nådens källor.

Den som med vördnad upprepar hans namn blir uppfylld av honom, det sjunker in i vårt hjärta och han, Jesus Kristus, blir ständigt närvarande. Att upprepa Jesu namn förvandlar oss inifrån, stillheten sätter igång djupgående processer och vi får vi del av hans renande och helande kraft. I hans namn skänks allting åt oss, då namnet bär på kraften av hans person. I hans namn är han själv och hans förlösande kraft närvarande. Vi öppnar oss i vårt inre för att emot Jesu namn, så att det i tystnad får uttalas inom oss, och födas fram i vårt inre. Kristi födelse i oss.

Inkarnationen, Guds människoblivande i Jesus från Nasaret, får således sin relevans genom Guds födelse i varje människa. Betlehem, platsen för Jesu födelse, är nästan likgiltig i jämförelse med varje människas själsgrund där Guds födelse och därmed hennes gudomliggörande hör hemma.