Jes 49:1–6 och Joh 13:21–33, 36–38
Allsmäktige, evige Gud, ge oss nåd att leva så av Herrens lidandes mysterium, att vi blir fria från alla skuld. Genom honom, Jesus Kristus, vår Herre.
Exemplet är viktigt i den kristna tron, helgonen, alla bibliska personer och gestalter som hjälper oss att urskilja vår egen livsväg. I dag är det Judas som ska förråda Jesus, Petrus som ska förneka sitt lärjungaskap och Johannes, den lärjunge som Jesus älskade. Vi kan identifiera oss med alla dessa; förrädaren, förnekaren och den som Jesus älskade på ett särskilt sätt. Det är en bra övning att försöka sätta sig in i andra människors olika liv: se deras rädslor, lidanden, vad de dras till. Men framför allt; att se Jesu intima relation till dem alla. Det står att Jesus skakades i sitt innersta när han tänkte på Judas, det är kärlekens rörelse i Jesu inre, den kärlek som riskerar allt, att avvisas, den utblottade kärleken som ger rum för den Andre!
Det är denna utblottelse som för dialog med Petrus: ”Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig” […] ”Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig.” Det är den självutgivande kärlekens blick och ord, som räddar Petrus när han senare hör tuppen gala. Allt är omslutet i Guds försyn av Guds allomfattande kärlek.
Av Petrus kan vi lära oss att aldrig förtvivla när vi faller, utan snabbt resa oss upp, som barn.
Gud älskar alla sina lärjungar oändligt mycket, oavsett vad Judas eller vi än hittar på. Frågan för Judas och för oss är inte OM Gud älskar oss utan OM vi älskar honom och oss själva och om vi längtar efter Gud och hans kärlek. Judas finns bland Jesu närmaste vänner, inte av en slump, utan för att vi ska se att också vi löper risk att avvisa Guds kärlek, att inte tillåta Gud att få älska oss. Och det är den största katastrof som kan inträffa, att vi avvisar Gud. Den största synden är att inte öppna sig för denna kärlek, att inte tillåta sig att bli frälst, älskad och helad. Därför är Johannes det allra vackraste exemplet, på en person som på djupet tagit till sig att han är den älskade, på riktigt. Så, låt oss öppna oss för Guds kärlek i dag och säga, till oss själva: ”jag är den älskade”, ”jag är den älskade lärjungen”.