1 Joh 4:7–10 och Mark 6:34–44
Gud, vår Fader, din Son har uppenbarat sig som sann och verklig människa. Låt honom, som till det yttre blev som en av oss förvandla vårt inre till sin bild och likhet. Genom honom, Jesus Kristus, vår Herre.
I dagens evangelium fylls Jesus Guds Son av medlidande med människorna, och i första läsningen betonas att kärleken hör samman med Sonen: ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder”.
Vår uppgift är att säga till den lidande mänskligheten att komma nära Jesu barmhärtiga hjärta, som är fyllt med medlidande och en gudomlig oövervinnlig kärlek. Endast i Gud kan det lilla människohjärtat få frid, i hans kärlek. I dag får vi tillsammans krypa ihop nära Guds barmhärtiga hjärta, och se att det gäller oss, ta till oss att allt i mitt liv är inneslutet i Guds barmhärtighets inälvor, mer än ett barn i sin mors moderliv.
Det är utifrån Guds barmhärtighet som Johannes skriver: ”Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud… ”. Men på hur ska denna kärlek bli något konkret i våra liv, och inte bara en vacker tanke?
Ökenfäderna utövade en form av fysikexperiment. Om man hinkar upp vatten ur en oklar källa så är vattnet grumligt, men om man väntar en stund så kommer grumlet att lägga sig och man kan snart se sin egen spegelbild i vattnet. Detta är reningsprocessen, ”katharsis”, reningsbadet: att få upp ögonen för sina egna frestelser, känslor, tankar, sin egen svaghet. Bara så kan jag förstå vad andra går igenom. Om vi vågar konfrontera våra frestelser, lidelser och begär kan vi också visa barmhärtighet med andra som lider av samma sak, utifrån att vi själva frestas och vet vad andra går igenom. Bara genom att själv ha kontakt med våra lidelser, frestelser, begär och arbeta med dessa, kan vi visa medlidande med dem som kämpar. Annars är risken att vi blir hårda och inte alls kan förstå vad andra går igenom. Kärlek handlar då om att vara modig nog att våga möta sig själv, sina egna brister, att ha medlidande med och kärlek till sig själv, och att så öva sig i att som Jesus känna medlidande med sina medmänniskor.