Joh 3:7–10 och Joh 1:35–42

Allsmäktige Gud, låt frälsningen för alla folk, din egen Son, som kommit ner till oss från höjden, stråla i våra hjärtan med sitt ständigt nya ljus.

Vi gör oss disponibla då vi nu kommer nära Jesus genom att tro, hoppas och älska honom.

I ödmjukhet steg Ordet ned från himlen och blev kött, och när stunden var inne att befria mänskligheten från syndens slaveri accepterar Jesus ödmjukt det offer Fadern begär: ”lik ett lamm som förs bort att slaktas, och lik ett får som är tyst inför dem som klipper det” (Jes 53:7). Han är ett felfritt lamm som ger mjölk att dricka, kött att äta och skinn för att skydda, värma och pryda. Johannes Döparen inser detta: ”Se, Guds lamm.” Han söker inte upp Jesus, utan väntar på att han ska komma. Han är inte den som rastlöst vandrar från plats till plats, han är samlad i sig själv: ”Vid den tiden stod Johannes vid Jordans strand med två av sina lärjungar.” Han talar inte till vem som helst utan till de som söker och vill förstå, hans lärjungar som lyssnade på honom och älskade varandra. Som Gregorius den store skriver: ”Det kan inte finnas någon kärlek med mindre än två personer.” Det handlar här om en kommunitet, ett kommunitetsliv, och ”de båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus”.

”Jesus vände sig om”… Jesus vänder sig om till dem som vänt om sina liv till honom; ”Vänd om till mig, då skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot” (Sak 1:3). Så frågar Jesus vad de vill, och de svarar: ”Rabbi, var bor du?”, alltså ”vi söker dig, vi söker din undervisning och den plats där du bor”. Eftersom de visar den rätta intentionen och tillförsikten öppnar han sitt hem för dem. Han ägde knappast en bostad men han är bofast i sig själv, han är den han är, samlad, det yttersta varandet och den rena närvaron, där andra kommer till ro och finner frid.

Simon får sedan veta: ”Du skall heta Kefas.” Kyrkoläraren Bonaventura skriver att detta inte gäller oss eftersom vi alla har fått samma namn och borde vara nöjda med det namnet. För det största av allt är att kallas kristen och Guds söner, hans vänner och hans kropp. Att äga detta namn berör vårt inre mer än alla berömda namn i världen och gör oss mer ivriga att vara hans lärjungar.