Hes 16:1–5,60,63, Ps Jes 12:2-3,4,5–6, Matt 19:3–12

Allsmäktige, evige Gud, vi vågar kalla dig Fader, ty du har gjort oss till dina barn och sänt din Sons Ande in i våra hjärtan. Låt oss växa i vårt andliga liv och en gång ta vår arvslott i besittning.

Vi ber i denna heliga Mässa för alla äktenskap och om ständigt nya kallelser till äktenskapets sakrament.

Jesus Kristus har upphöjt äktenskapet till ett sakrament och för alla tider fastslagit att detta förbund är en oupplöslig enhet. ”Den som kan må tillägna sig detta”. Äktenskapet är ett mysterium eller snarare en ikon för den övergripande gemenskapen mellan Gud och hans folk. Jesus återställer hur det var "från början". Gud "fogar samman", det som annars splittras. Att acceptera och försonas med detta, det kan ta lång tid innan man kan vila i detta, i denna oupplösliga enhet, som ständigt kräver att jag ger rum för den andre och för den tredje.

Hur skulle någon annan enhet vara möjlig om inte mannen och kvinnan kan vara oupplösligt ett i äktenskapet? Hur skulle det kunna bli fred i världen mellan miljarder människor, en enda mänsklighet, om inte en man och en kvinna kan vara ett? Hur skulle kommunitetsliv vara möjligt om inte äktenskapet var möjligt? Hur skulle det överhuvudtaget vara möjligt med enhet i kyrkan, mellan alla samfund och kyrkor som splittrats och skiljts ifrån varandra genom historien om inte en man och en kvinna av Gud kallas att vara ett, i ett oupplösligt förbund?

Utan äktenskapets oupplöslighet faller all annan mänsklig enhet. Därför är varje äktenskap en profetisk handling med riktning mot den fullkomliga enheten, och familjen är en skola i sann mänsklighet och helighet.

Äktenskapet pekar fram mot den enhet som Guds förbund med människan, ja hela skapelsen, innebär. Herren fortsätter att kalla på människan med sitt livgivande ord: ”Då gick jag förbi där du låg och fick se dig sprattla i ditt blod, och jag sade till dig: ”Du skall få bli vid liv, du som ligger där i ditt blod.” Ja, jag sade till dig: ”Du skall få bli vid liv, du som ligger där i ditt blod.” Guds nåd är oändlig, han breder ut sin mantel över oss, ingår förbund med oss, och tar oss till sina egna: ”och du blev min.” Han klär oss i fina kläder, smyckar oss, ger oss vår skönhet. ”Du blev omåttligt skön, och så blev du omsider en drottning.”

Vi är utvalda redan före världens skapelse till något oerhört  obegripligt stort och vackert, föreningen med Gud i kärlek och orubblig enhet. Det gäller oavsett om vi lever i celibat eller inte, är gifta eller ogifta, lever i äktenskapets oupplösliga sakrament eller inte. Vi finns vi till i Guds tanke, i hans plan, i hans förbund och kan alla utföra hans vilja utifrån våra olika livsförutsättningar.