1 Kor 15:1–11 och Luk 7:36–50

Gud, du som skapat allt och leder världens gång, låt oss av allt vårt hjärta tjäna dig, så att vi inser vidden av din kärlek.

I dagens evangelium möter vi en kvinna som uttrycker en oerhörd konkret kärlek till Jesus. Hon ”ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät, vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam”. Hon var den sortens människa som inte levde som man skulle leva, men hon uttryckte ändå konkret den rätta attityden till Jesus Kristus.

Hon pekar med sitt agerande på vad som är det viktigaste i den kristna tron, hur vi förhåller oss till Jesus Kristus. Då betyder inte våra yttre liv någonting alls i jämförelse med det som är mycket viktigare, hur vi förhåller oss till Jesus Kristus: han som är både Gud och människa, sänd av Gud till att frälsa världen, och som väntar på att den allra sista av hans skapade varelser frivilligt skall acceptera Guds erbjudande om kärlek.

Och det är detta som aposteln Paulus skriver att han fört vidare, det han själv tagit emot från apostlarna, erfarenheten av Jesus Kristus, hans lidande, död, och uppståndelse. Vi möter hör begynnelsen av det kristna traderandet, hur det som apostlarna varit med om förts vidare från generation till generation, från person till person, ända till denna dag. Detta traderande av Guds kärlek till människan och hela skapelsen.

Paulus tillhör ett traderande folk, det judiska folket. Han beskriver det enkelt: det han själv har tagit emot det har han lämnat vidare, överlämnat, överfört till andra. Det vi firar varje morgon här på Berget, den heliga Eukaristin är ett traderande, ett vidareförande av det vi tagit emot. Vi tillhör ett traderande folk, Kyrkan, det vi själva tagit emot det vi för vidare till andra.

Och det vi för vidare är det som kvinnan i dagens evangelium ger uttryck för, kärleken till Jesus Kristus. Hans kropp, närvarande i altarets allra heligaste sakrament. Här får vi, som hon, fortsätta att visa Jesus omsorg, vi får på ett andligt sätt närma oss honom, ställa oss vid hans fötter, gråta, väta hans fötter med våra tårar, torka dem med vårt hår, kyssa hans fötter och smörja honom med välluktande balsam.