Syr 24:1–2,8–12 Ef 1:3–6,15–18 Joh 1:1–18

Helige Gud, du är vårt eviga ljus. Fyll hela världen med din härlighet och uppenbara dig för alla folk i honom, som är ljuset av ditt ljus, din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Vi ber att Gud denna dag ska ge vårt inre öga ljus.

”I begynnelsen fanns Ordet…” I begynnelsen av vad? I begynnelsen av allt fanns Ordet, ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord…”, i begynnelsen av Kyrkan, i begynnelsen av varje människoliv, i begynnelsen av ditt och mitt liv, i begynnelsen av allt synligt och osynligt, ”och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det.” Också mitt liv har blivit till genom det, Logos, Ordet är källan till allt liv, all existens.

Det är inte så konstigt att evangelierna fäster så stor vikt vid begynnelsen, av skapelsen men också av ett människoliv, som Johannes Döparens och Jesu födslar, för det är det allra största att förundras över i denna vår mänskliga värld. I sin tredje predikan mot de som förnekade uppståndelsen, hänvisar S:t Augustinus till vad han anser vara ett större mirakel än uppståndelsen: ”det är i själva verket ett större mirakel, så många människor blir födda varje dag som inte fanns tidigare, än ett fåtal som uppstod igen, som existerade. Och ändå tas inte denna typ av mirakel på allvar och uppskattas, eftersom allt som är så vanligt inte är intressant”.

Det största miraklet är din existens, att du finns till, för att Gud vill det! Gud vill ditt liv, Gud vill att du finns till, att du existerar, han vill att du ska ha ett vara i hans stora Vara. Så förundras i dag över att du blev till som ett mirakel i din mammas inre, att Gud vill ditt liv och möter dig just där, i livet som det ser ut just för dig! Vi är kallade att förundras över detta, för att ledas till det rena varandet, den fullkomliga närvaron, Gud själv ”utan vilken ingenting blev till av allt som finns till”.

Utifrån att Gud är ett mysterium, en hemlighet att upptäcka, att älska och lära känna så kan vi också förstå hela livet som ett mysterium: skapelsen, våra medmänniskor och vi själva.  Det mänskliga livet är utgångspunkten för jublande kontemplation och förundran. Aposteln Paulus skriver till och med att Fadern ”före världens skapelse har utvalt oss till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek”. Vi är så välsignade att Gud har utvalt oss i Kristus före världens skapelse. Vi finns till i hans tanke och vilja innan vi blir till, eftersom begynnelsen av allt liv är Gud själv. Du är större än du tror och Gud vill ge ditt inre öga ljus så att du kan ta in att du är insatt i det största av sammanhang, din begynnelsen i det rena Varandet, den rena Närvaron, Gud själv, som vilar i krubban. Och ”åt dem som tog emot barnet i krubban gav han rätten att bli Guds barn”. Ljuset lyser så in i ditt livs mörker, och mörkret har inte övervunnit det.