1 Kung 19:4–8, Ef 4:30–5:2 och Joh 6:41–51
Allsmäktige, evige Gud, vi vågar kalla dig Fader, ty du har gjort oss till dina barn och sänt din Sons Ande in i våra hjärtan. Låt oss växa i vårt andliga liv och en gång ta vår arvslott i besittning.
Eukaristin är det nya förbundets påskmåltid, där Kristus mättar oss med sin kropp. Liksom mannat i öknen för Israels folk, liksom glödkakan för profeten Elia, är Eukaristin den näring som styrker det nya förbundets folk under dess vandring på jorden.
Jesus vänder upp och ner på våra föreställningar om vad som är verkligt. Vi tror att vi vet vad verkligt bröd är, medan det bröd Jesus talar om för oss framstår som mera overkligt. Men det är i själva verket tvärtom. Bredvid hans bröd är allt annat bröd en skugga eller en avbild. Det kan se ut som om jorden, det synliga, vore det verkligaste som finns och himlen, det osynliga, som mindre verkligt. Men det är precis tvärtom, jorden är ostadig och förgänglig medan himlen och det eviga är det verkligt verkliga. Därför är det så farligt när vi gör det jordiska till utgångspunkt och måttstock för allt. Det himmelska är den fulla verkligheten, och allt jordiskt har framgått och framgår ur det eviga, som en avbild eller som en spegel. Den kristna tron är just ett ställningsstagande för det osynligas företräde.
I evangeliet ser vi hur fel det blir när människor tror att de förstår vem Jesus är utifrån det synliga, hans jordiska relationer: ”vi känner ju hans far och mor”. Men de kände inte Sonens osynlige himmelske Fader, och utan honom kan vi inte förstå vad en fader är, eftersom allt vad vad vi här på jorden kallar fader har sitt ursprung i honom som är Fader till Guds Son. Denne Fader är vår Fader och ursprunget till allt, den som uppehåller allt i sin försyn och själva slutmålet för allt som finns till.
Här i Eukaristin bär vi fram det verkliga brödet, det bröd som vi tar emot av Fadern och bär fram inför Fadern för världens frälsning: ”Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen ska leva". Mannat i öknen och Elias bröd pekar fram mot det sanna brödet från himlen som Gud Fadern ger oss: Sonens kött, som ger världen liv. Styrkta av denna föda kan vi tillitsfullt vandra vidare på vägen till Lammets bröllopsmåltid, där vi ska få se Fadern ansikte mot ansikte, och helt och fullt mättas av hans nåd, och finna den frid som stillar all den oro och längtan som vi erfar nu, då vi slutligen når vår bestämmelse, vårt livs slutmål.