5 Mos 4:1, 5–9 och Matt 5:17–19

Herre, låt fastetiden fostra oss till lydnad för ditt ord, så att vi genom försakelse och helgelse helhjärtat tjänar dig och blir ett hjärta och en själ i bönen.

Vi ber särskilt för Berit och Birgit som förnyar sina löften i dag och för avslutningen av retreaten för Johannelunds bibelskola.

Gud gör sig liten, som en liten bit bröd, och bakar in det största i det minsta, himmelriket i ett senapskorn, Kristi kropp och blod i mässans jordiska element av bröd och vin. Jesus säger att han inte har kommit för att upphäva ett enda iota utan för att uppfylla. Han har inte kommit för att ”katalysai”: nedbryta, förstöra, upplösa, omintetgöra, ödelägga. Utan han har istället kommit för att ”plerosai”: fylla, se till att allt blir fyllt; fylla ett rum, en plats, eller fylla en tid, avsluta en tidsperiod, eller att göra klart något, uppfylla något. Det handlar om något som fylls, uppfylls, om fullhet och rikedom.

Jesus kommer för att fylla våra liv, för att fylla hela mänsklighetens liv. Han vill fylla vår tomhet, meningslöshet, hela allt som är nedbrutet, omintetgjort, förstört. Han vill frälsa oss från allt ont, och bryta det ondas tjusning som lockar oss bort från honom. Vår uppgift är att låta oss bli uppfyllda av honom, att fyllas av hans liv, av Guds fullhet, att bli fulltaliga, att bli ett, fullständiga och hela.

Det är vår uppgift här på Berget, som ”kommuniteten den heliga Treenigheten på Berget”. Som bofasta och associerade har vi den fantastiska uppgiften att varje dag låta oss fyllas och uppfyllas av Treenighetens liv, av Faderns, Sonens och den helige Andes fullhet, bli fulltaliga, bli ett, fullständiga och hela.

Vår uppgift är att främja vänskapen, som når sin slutgiltiga enhet i Kristus, slutpunkten: den allomfattande vänskapen, kärleken som den högsta livsformen. Kristus har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla allt. Tillsammans med den helige Ande är han utgången från Faderns ”Alpha” i riktning mot alltings slutmål, återvändandet till Faderns ”Omega”.