Ef 3:14–21 och Luk 12:49–53
Herre, tänd din kärleks Ande i våra hjärtan, så att våra tankar blir värdiga och välbehagliga inför dig och vi förmår älska våra bröder utan förbehåll.
Jesus säger i dag: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!”. Denna kärleksbrand bröt ut genom hans allra hetaste passion. Vi ber därför i dag om denna kärlekens eld i våra hjärtan.
”Jag vill falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.” Fadern är källan och ursprunget till allt som finns, synligt som osynligt. Och Paulus ber att Fadern ska ge ”kraft och styrka åt vår inre människa genom sin Ande, så att Kristus genom tron kan bo i våra hjärtan med kärlek.” Det är den heliga Treenighetens liv i oss: Faderns, Sonens och den helige Andes kärlek inneboende i oss. Denna paulustext visar så tydligt hur mystisk hans teologi är, och det mesta av kristen mystik går tillbaka på Paulus. Mystik som erfarenheten av Guds kärlek. Som författaren till ”Icke-vetandets moln” säger: ”Även om vi inte kan veta något om Gud kan vi älska honom. Genom kärlek kan man röra vid och omfamna honom, men aldrig genom tanken”. Det är den kärlek som Jesus längtade efter att få tända i varje människohjärta, och som han tände genom sin brinnande kärleks passion på korset. Han längtar i dag efter att varje människa ska brinna av denna kärlekseld, öppna det inre ögat, kärlekens öga, se med Guds ögon på sig själv, sina medmänniskor, hela skapelsen, tillvaron i dess totalitet.
”Stå fasta och var stadigt rotade i honom.” S:t Francesco de Osuna menar att kärleken till förändringar är en huvudorsak till att människan mår dåligt. Osunas råd är att förbli där man är, i lugn och frid, då kan Gud lättare ge oss det vi behöver, än om vi är ombytliga, flyttar runt, söker förändringar. Vi ska vara som ett palmträd, som står stadigt, med sina rötter: ”Han är som ett träd planterat nära vatten - det bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen. Allt vad han gör går väl” (Ps 1:3).
Men det handlar också om en kunskap eller vishet som vi tillsammans med alla de heliga förvärvar, för att ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.” All kunskap bör ställas i tjänst för det slutliga målet för allt mänskligt liv; nämligen en förvandlande, mystisk förening med den gudomliga kärlekens mysterium. Målet för all kunskap och vetenskap är som S:t Bonaventura säger: ”att i alla, tron må vara stärkt, Gud ärad, karaktär formad och tröst härledd från äktenskapet mellan Brudgummen och den älskade, en förening som sker genom kärlek ... en kärlek utan vilken all kunskap är förgäves” (De reductione artium ad theologiam § 26).