1 Joh 2:22–28, Joh 1:19–28
Himmelske Fader, du som upplyser och leder Kyrkan genom de heliga biskoparna Basilios och Gregorios lära och liv. Lär oss att ödmjukt söka sanningen och handla efter den i kärlek.
Vi firar i dag de heliga biskoparna och kyrkolärarna Basilios den store och Gregorios av Nazianzos, och vi ber om deras förbön att vi ödmjukt ska söker sanningen och handla efter den i kärlek.
Präster och leviter undrar i dagens evangelium vem Johannes Döparen är, men han säger nej till alla försök att definieras utifrån andras förväntningar. Det är också frågan till oss inför det nya året: vem är du? Johannes inser att han ”är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren”. Han låter inte människor definiera vem han är. Han lever nära Gud och det liv Gud gett honom, han bevarar enkelheten, kallelsen, och pekar på Kristus, det är det viktiga. I ett av sina tal beskriver S:t Gregorios av Nazianzos sin vänskap med S:t Basilios som att de är en och samma själ i två kroppar. ”Vi har olika namn, den ene har ett, den andre ett annat, som han fått av sina föräldrar eller förvärvat genom arbete och möda. Men för oss fanns bara en enda verklighet och ett enda namn av värde: att vara kristen och att kallas kristen.”
Det viktiga detta nya år är att leva nära Gud och det liv han gett mig, att bevara enkelheten, kallelsen, att inte låta människors förväntningar bestämma vem jag är. Du är inte det andra förväntar att du ska vara, eller den du tror att du är, du är den du är i Guds ögon. Öva dig därför i att vara samlad i dig själv, att ha din identitet i Kristus, att peka på honom med ditt liv. En övning i detta är att göra korstecknet. Påven Francisksus sa nyligen: ”Att göra korstecknet när vi vaknar, före måltider, före en fara, för att försvara oss mot ondskan, på natten före sömnen betyder att berätta för oss själva och andra vem vi tillhör och vilka vi vill vara”.
S:t Gregorios av Nazianzos: ”Jesus blev döpt som människa men förlät synder som Gud. Han själv behövde inte renas men han skulle helga vattnen… Han blev hungrig men mättade tusenden. Själv är han det levande och himmelska brödet… Han blev törstig men ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick”. Han lovade att de som trodde på honom skulle bli källor. Han blev trött men för dem som är tyngda av bördor är han en vila. … Han gråter men stillar gråten … Som ett lamm är han stum men han är Ordet, förutsagd av en röst som ropade i öknen” (3:20). Vi börjar det nya året med att bli samlade i oss själva, att förbli i det vi är i Guds ögon, att överlåta vårt liv till den ende som kan rena oss, släcka vår hunger och törst, styrka oss i vår svaghet och stilla vår gråt.