Jer 17:5–8, 1 Kor 15:12, 16–20, Luk 6:17–18a, 20–26
Gud, du som vill komma till dem som har ett redligt och uppriktigt hjärta, gör oss genom nåden sådana att du kan bo i oss.
”Förbannad den man som sätter sin lit till människor”, säger profeten Jeremia, i kontrast till den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. Han är välsignad, salig, som ett träd nära vattenkällan! Saligprisningarna svarar på den längtan efter lycka som Gud har lagt ned i varje människas hjärta. Gud ensam kan uppfylla denna längtan, det är han som kallar oss till sin egen salighet. Jesu mission är att leda alla tillbaka till Fadern, på den väg som leder mot vår salighet och lycka, den väg som garanterar att vi står i Faderns välsignelse. Jesus är Faderns ansikte som både visar och förmedlar att Gud straffar vår synd genom att förlåta, Guds straff är kärlek och nåd. Hans straff är välsignelse, att han gör oss till Faderns barn. Målet med hela den kristna vägen är att komma fram till dopet i Faderns kärlek, att erfara att hela vårt liv är omslutet av Faderns kärlek till oss, hans välsignelse över våra liv: att vi är kallade till saligheten, att vi verkligen är Faderns fria barn, i Sonen Jesus Kristus.
Jesus personifierar själv saligprisningarna och han fortsätter att saliggöra i och genom Kyrkans liv! Men Kristus lämnade inte en fullkomlig institution efter sig. Han gav ofullkomliga människor sitt förtroende: apostlarna, biskoparna, prästerna. Det betyder inte att vi är utlämnade åt människors godtycke. Kyrkan lär oss att när prästerna firar sakramenten enligt Kyrkans ordning, så är det inte beroende av deras moraliska renhet. Kristus handlar nämligen genom ofullkomliga redskap.
Ändå består profeten Jeremias varning: ”lita inte på människor! Lita på Herren!” Och när vi "litar" på Kyrkans lära och vägledning, är det inte människor vi litar på, utan på Herren, som handlar genom Kyrkans ämbete. Så småningom lär vi oss att se prästernas och biskoparnas svagheter utan att varken gripas av panik eller tappa tron. De mänskliga redskapens uppgift är just att lära oss att lita på Herren. För den enskilde är det en process, en mognads- och luttringsväg, där vi steg för steg flyttar vår förtröstan från människor till Herren, och finner vår salighet där: ”Jesus, jag förtröstar endast på dig!.