Est Gr C:12, 14–16, 23–25 och Matt 7:7–12
Herre, i dig är det vi lever, rör oss och är till. Ge oss av din Ande, så att vi med villigt hjärta lyder dina bud och håller fast vid allt som är upphöjt, rätt och rent.
Fastetiden är en tid av nåd och omvändelse, en nystart, en ny begynnelse, en tid av förnyelse och omvandling. Vi följer Jesus på hans väg upp till Jerusalem där han skall lida och dö för att frälsa oss. Fastetiden hjälper oss att gå i Jesu fotspår, i livets alla aspekter, utmaningar och svårigheter, och genom att vandra denna väg med Jesus kan vi ta emot påskens fulla glädje över Kristi uppståndelse och seger.
Det handlar om vårt böneliv vilket vi ser i den första läsningen, där vi förenas med Ester, i hennes utsatthet och gudscentrering: Herre, ”hjälp mig som är ensam och inte har någon hjälpare utom dig, ty jag skall trotsa faran […] Ja, rädda oss med din starka hand och hjälp mig som är ensam och inte har någon annan än dig, Herre”.
Under fastetiden bejakar vi vår egen svaghet, vår utsatthet, vår maktlöshet inför våra begär och frestelser och vad det än kan vara som binder oss. Men vi gör det genom att släppa taget om oss själva, att som Ester vända oss bort från vår jagcentrering till att förnyas genom att vara vända till Gud, vara gudscentrerade.
I bönen finns den allra tydligaste gudscentreringen och den bästa efterföljelsen av Jesus. Ingenting är så tydligt som Sonens intima bönerelation med Fadern, och att han önskar att alla ska dela denna relation med honom. Därför uppmanar han oss: ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.” När vi känner av vår svaghet, att vi saknar tro, hopp och kärlek, då gläder det Gud mer än allt annat om vi ber honom om dessa gudomliga krafter. En bön om tro, hopp och kärlek kommer alltid att besvaras.
Vi söker inte ett stoiskt lugn för att kunna dra oss tillbaka, som om allt redan var färdigt, nej vi sträcker oss mot målet, vi längtar och ber om något mer, vi bultar på dörren till det liv som vi ännu inte fullt ut tagit emot! Vi ber, vi söker och vi bultar utifrån löftet att vår himmelske Fader ska ge det som är gott åt den som vänder sig till honom.